De ädelmetaller inom guldsmedsbranchen man talar om är Guld, Silver och Platina.
Guld (Au)
Guld är ett grundämne, det vill säga, det består enbart av guld och det är således inte en blandning av andra ämnen. Guld är en ädelmetall, den oxiderar därför inte i luft som järn (rostar) eller koppar gör (ärgar). Vidare är guld mycket motståndskraftigt mot vanliga syror och det påverkas nästan inte alls av dessa.
Guldets latinska namn är Aurum – som betyder morgonrodnad – och därifrån har guldet fått sin kemiska beteckning (AU).
Internationellt vägs guld i troy ounce. Ett troy ounce är 31,1 gram. Värdet på guld bestäms varje dag på de stora metallbörserna i London, Tokyo och New York och räknas i US dollar/troy ounce.
Eftersom guldet är så mjukt måste det alltid legeras (blandas) med andra metaller för att kunna bearbetas. Halten på finguld anges som 24 karat (24 K) Detta mått kallas finguld och kan också anges i tusendelar t.ex. 750/1000 (750 tusendelar). 24 karat (24 K) = 1000/1000 , 18 karat (18 K) = 750/1000, 14 karat (14 K) = 585/1000, 8 karat (8 K) = 333/1000.
Färgen på guld säger inget om äktheten
Det är inte möjligt att avgöra äktheten på färgen. Beroende på vilka metaller eller metallsammansättningar som guldet legerats med förekommer stora färgvariationer. I stort sett alla regnbågens färger; röda, gula, gröna, blåa, purpuraktiga och vita färger förekommer i många nyanser. En annan faktor som komplicerar bedömningen är att även oädla metaller kan blandas till legeringar som i välpolerat tillstånd har exakt samma färg som en guldlegering och är därmed omöjlig att skilja från äkta vara.
De mest använda färgtonerna där guld är basen är:
Vitguld är ingen grundmetall utan en legering av guld och andra metaller än bara silver och koppar. Det krävs någon annan metall som påverkar legeringens färg så intensivt att guldets gula färg inte framträder, utan legeringen får en rent vit färg, vitguld. De bästa metallerna som legeringsmetaller i vitguld har visat sig vara nickel och palladium. Vitguld innehåller 75% guld, ca 14-16% palladium och resten är en blandning av silver, koppar, zink och övriga legeringsmetaller.
Rodinering innebär att smycket behandlas i ett bad med rodium som genom en elektrolytisk process får ett ytskikt av rodium. Detta skikt gör ringen vitare än det rena vitguldets färg. Ett rodinerat smycke bör renoveras så småningom för att hållas vacker. Rodiumskiktet slits alltså med tiden. Hur fort det sker beror på slitaget. När detta uppträder bör man göra en omrodinering.
Det finns ett gott alternativ till rodinering! Att beställa en del smycken orodinerade, t.ex. vigsel- och förlovningsringar. Genom att beställa en ring utan rodinering får man ringen i vitguldets färg, som är något gråare till tonen än den rodinerade.
Rödguld är både den äldsta och mest välkända. Den röda färgen ( Rosé ) uppnår man genom att legera guld med koppar. Rött guld har alltid varit populärt. Detta tillverkas i regel med en finhalt av 750 tusendelar (75 % dvs 18K) guld och nedåt med lägre guldhalter. Genom att byta ut en del av kopparn mot silver med bibehållen guldhalt fås en mindre röd nyans som går mot gult till gulgrönt ju mer silver som ersätter kopparn. I Norden föredrar vi de lite rödare nyanserna. I Sydeuropa är gulare guldlegeringar vanligt. Den dominerande guldlegeringen i Sverige är den s.k. roséfärgen, vilken består av 75 % guld (18K), 8-9 % silver och 16-17 % koppar.
Silver (Ag)
Silver har kemiska beteckningen Ag, densiteten 10,5 g/cm³, smälter vid 962 °C och kokpunkten är vid 2162°C. Äkta silver har en finhalt av lägst 830 tusendelar dvs 83% silver. Det är en legering (metallblandning) av två eller flera metaller, d v s grundämnen. Resterande 17 % är vanligtvis koppar. Grundämnet som leder elektricitet och värme, och som har metallglans. Slagg som dumpats i asiatiska gruvor visar att man kunnat skilja beståndsdelarna i en lösning eller blandning, separera silver från bly så tidigt som 3000 år f. Kr.
Silver förekommer i ren form i naturen och i malmer som argenit, Ag2S och hornsilver, AgCl. Malmer som innehåller bly, zink, koppar är huvudkällor för silver. I de fall det förekommer gediget är det ofta tillsammans med guld. Rent silver har en vackert vit metallisk lyster. Det är lite hårdare än guld och är mycket smidbart, nästan i klass med guld och palladium. Silver har den bästa elektriska och termiska ledningsförmågan av alla ämnen, samt den lägsta kontaktresistansen. Metallen är stabil i luft och vatten men svärtas av ozon, vätesulfid och svavelhaltig luft. Silver har bakteriedödande egenskaper och dödar många lägre organismer medan högre inte påverkas. Det ursprungliga namnet för silver var ”Luna”, vilket betyder måne. Sedermera byttes namnet på silver till ”argentum”, vilket betyder vit och glänsande.
Oxiderat silver: Silver som doppats eller bestrukits med en lösning av vatten och svavellever.
Rodierat silver: Silver som har ytbehandlats med rodium.
Förgyllt silver: Silvret doppas i ett guldbad som ger en ytbeläggning på ca 0,2-1,5 micron.
Gulddoublé: Tombac eller mässing med en ytbeläggning av guld, oftast runt 10-25 micron.
Tombac/Kilate: Innehåller en kärna av mässing(75% koppar+25% zink) som sedan förgylls med 3 micron.
Platina (Pt)
Platina har kemiska beteckningen Pt, densiteten 21,5 g/cm³ och smälter vid 1772 °C. Äkta platina har en finhalt av lägst 950 tusendelar dvs 95 % platina. Resterande 5 % är vanligtvis koppar, men kan också vara kobolt, wolfram eller palladium. Platina är en separat metall, inte att förväxla med vitguld.Platina är erkänt svårbearbetat och få guldsmeder behärskar platinasmide.
Materialet har en mycket hög densitet (väger mycket), har en extremt hög smältpunkt och är mycket svårbearbetat. Dessa egenskaper gör platinan oöverträffad som smyckemetall, stenar som är fattade i platina sitter mycket säkert och dess vit-blå lyster passar speciellt bra till diamanter. Platina är den förnämsta av alla ädelmetaller och den mest beständiga. Metallen är mycket ovanlig; det finns bara 2,5% så mycket platina som guld på vår jord.
Inom några år kommer vi sannolikt att få se platinasmycken även i 850 och 900 tusendelar platina. Dessa finhalter tillsammans med 950 är alla vanliga i Japan, som är det land där platinasmycken är vanligast förekommande. I Sverige tillhör platinasmycken sällsyntheterna, oftast är det exklusiva smycken som man väljer att tillverka i denna metall.
Platina har inte varit känt lika länge som guld och silver. Även om platina användes av indianerna i Sydamerika före Columbus för att göra mindre ornament, så var det inte förrän på 1700-talet som platinans rätta egenskaper och värdefullhet blev kända och uppskattade i större utsträckning. Mot slutet av 1800-talet började det bli ont om platina och efterfrågan var större än tillgången med kraftig prisökning som följd.
Inom smyckestillverkningen började man då leta efter ersättningsmaterial, som dock skulle vara ädelt, beständigt och med samma utseende som platina. Detta resulterade i att vitguld utvecklades i början av 1900-talet. Idag dominerar vitguldet över platina i smyckesproduktionen.
